"Vi vet såklart att Vikingarna hade sin mjöd och emellanåt hade vin med sig på sina resor. Men "brännevin" dyker först upp på 1300-talet och då först som medicin. Intressant är att man i början ej drack den alls utan ordinerade den mot alla former av åkommor.

Vi vet idag att spritdestillerningsmetoden härör ifrån Nordafrika och 900talets Dadelvins framställning. Man hade även brännevin som en viktig ingrediens vid tillverkningen av krut. Då den fukt den gav behövdes.

Ursprungligen kallades endast vindestillat för akvavit (från franskans eau-de-vie, lat. aqua vitae = livets vatten) men nu är akvavit benämning för brännvin som kryddats med örter och kryddor.

Ordet brännvin idag kan vara lite missvisande, då det idag mestadels framställs på korn samt jäst och öl. Idag framställer man nästan uteslutande på potatis, vete och cellulosa. Smaksättning och smakförbättring av drycker har människan gjort långt innan destilleringskonsten var känd. Man blandade ganska ofta dåligt vin med kryddor och örter för att förbättra smaken. En av de mest kända kvarlevorna av detta förfarande är vermouthen. Vermouth är vin som kryddats med diverse kryddor, däribland malört.

Den första destillerade spriten som framställdes hade med all säkerhet en ganska hemsk och otäck smak av finkeloljor. I Skottland och Frankrike upptäcktes att deras korn- respektive vindestillat fick en mjukare smak om de lagrades i ekfat en viss tid. I övriga Europa smaksatte man sprit med örter för att kamouflera det orena destillatet.

Under 1800-talet då vodkaproducenterna började att kolfiltrera sina produkter gick det kryddade och okryddade brännvinet skilda vägar. Det renade och olagrade brännvinet fick senare namnet vodka och det kryddade brännvinet fick, speciellt i Skandinavien, namnet akvavit."